Rudolf Söderberg
|
|
Rudolf Söderberg 1881-1958Rudolfs far och farfar var lärare med rötter i det berömda Håtuna i Uppland. Fadern Joel var en betydande kulturpersonlighet och överlärare i Lidköping men återflyttar tidigt 1900 tal till Stockholm för fortsatt karriär som överlärare. Rudolf själv är född och uppvuxen i Lidköping (1881) och kom i kontakt med den originelle, naturälskaren och amatörornitologen Ulrik Strömberg, som introducerade honom bland fåglar och landskapsmålning. Han flyttar 1896 som djäkne i Skara och i maj 96 lockades han av en kamrat till Hornborgasjön. (I boken Hornborgasjöns Öden har han beskrivit sitt första möte med sjön, en känsla av aldrig tidigare erfaren känsla av lycka genomströmmade honom när han vaknade i Stenumsladan). Han tar studenten 1900. I samband med faderns flytt till Stockholm tillbringade ett läsår i Uppsala, men är sedan tillbaka i Skara igen och tar studenten 1903. Här bor han då i det så kallade Djäknestallet på Bommagatan. Efter studenten lämnar han Skara för att återkomma först efter 20 år då som lärare i Geografi och biologi. Kamraten senare svåger Tore Fischer delade mången fågeldag vid sjön. Vid ett tillfälle när Rudolf skolkat och tillbringat en dag vid sjön att samla ägg, kom lektorn på kvällen upp för att återfinne Rudolf nerbäddad i sängen i akt och mening att spela sjuk. Lektorns intresse för fågeläggen skingrade all misstänksamhet. Rudolf bildar med likasinnade vid Skara läroverk Naturens Vänner 1897 (vilken numer har Hornborga Vänner som en uppföljande förening). Föreningen utgav en periodisk skrift kallad Ur Naturen. Föreningen överlevde två år. Bekantskapen med sjön bara ökade och han tillbringade mången dag här ute, allt medan hans kamrater lånade hans studiekammare för att spela kort.
Hans kunskap och intresse för sjön kom väl till pass när kraven på dokumentation av Hornborgasjön inför kommande förändring timade. Under sommaren 1905 blev han förordnad att inventera fågellifvet vid sjön och delar av det dokumentet finner hur här. 1908 undersöker han på uppdrag av vetenskapsakademin Tåkern. Mellan åren 1909 och 1916 läser han zoologi, botanik och geografi vid Stockholms högskola. Han var aktuell för att deltaga i Andrés nordpolen expedition, men det sades, att han var för ung, varför han istället deltog i en 1,5 år lång expedition till Nordvästra Australien. Han upptäcker därvid en fågel, som pryder hans gärning och Biblioteket i Skara. Hans bilder och anteckningar från denna expedition kommer ca 100 år efter resan Aboriginerna till del. Hans dagböcker och bilder ställs av familjen till etnografiska museets förfogande. Som 30 åring deltog Rudolf i Mjöbergska expeditionen till Australien 1910--1911 i Väst Australien. Hans dagböcker och bilder från denna tid står nu till Etnografiska museets förfogande.
Australisk sånglärka ett minne från nordvästra Australien. 1920 erövrar ha en licentiat examen i ämnet Geografi i Lund med titeln Hornborgasjön en geografisk monografi. Han blir hedersdoktor 1955. Rudolf fortsätter fädrens lärargärning och uppskattades och trivdes i denna roll. Han var lärare i Stenstorp under ca 10 år från 1913. Rudolf undervisar i geografi och biologi från 1923 fram till han med familj flyttar till Vasa realskola i Stockholm. Hans kvaliteter på det vetenskapliga området manade till en ledig professur, men Rudolf tackade nej med motiveringen att lärarkallet kändes viktigare än att vända papper. Många vittnar om Rudolfs pedagogiska talanger, humor och värme. Han kom att dominera det kulturella livet i Skara på den tiden innan Arn hysterin kom att dominera kulturutbudet i Skara. Rudolfs insatser förtjänar att uppmärksammas. Vi har nu vår uppmärksamhet på det arkiv, som hans son vänligen ställt till Skara Stifts och Landsbiblioteks förfogande. Han kom tidigt att lära känna sjön och ägnade den ett intensivt studium. Han samlade sitt vetande och lade grunden till den kunskap om sjön, som Gustaf Kolthoff upptäckte och som Jesper Swedberg på Bosgården exploaterade som ett fåglarnas paradis. Jag har fått tillfälle att i samband med arkivarbete gå igenom böckernas bildmaterial varför jag rekommenderar att på nytt läsa igenom hans två böcker för att få en bild av fåglarna och inte minst sjöns morfologi och hur sjön såg ut för över 100 år sedan.
Här har vi en ungdomsbild från 1905 och den togs av botanisten och hans medarbetare under sommaren 1905 fil kand Emil Lindgren, ute på Ore Nabb.
Hans samlade anteckningar ligger på Falköpings Museum och väntar på sin upptäckare. Han har skrivit diverse artiklar och böcker, där Hornborgasjön som fågelsjö är den mest kända. Vi har spårat ytterligare materiel som kommer att tillställas museet. Härtill lär det finnas ytterligare materiel som lär ligga inlåst någonstans. En anekdot som jag fått mig berättad: Han var ju i sin ungdom i Australien och forskade och hans material lär kunna nås via Etnografiska Musset. Han arbetade med aboriginer och ser en dag en gosse, som ligger och fryser på en kall sten. Han tar sin kavaj och lägger över barnet, och aboriginerna förundrade sig storligen över den vänlighet, som en vit man bemödade sig om. Vi har också några uppsatser som ligger under denna domän.
Rudolf Söderberg där Holger Johansson fångade honom, när han var i teknartagen. Bildsvit av sänkningen 1902Här följer en sekvens bilder som Rudolf påpassligt tog och som berättar väl så bra om hur sjön drabbades vid sänkningen 1902.
Utanför Ore nabb före sänkningen 1905. I förgrunden bland stenar säv, längre ut näckrosor och längst ut sävdungar. I fonden Billingen. K Andersson tog denna väl visade bild.
Detta är exakt samma plats som bilden ovan, men tagen vid ett annat tillfälle av Rudolf själv och året är 1905. Fotografen kommenterar på bilden: Från vass och näckrosbältet i sydvästra delen av sjön. Som framgår av originalbilden är vattenståndet lite högre än bilden ovan.
Från samma plats 1915 noterar vi att sjöbottnen är övervuxen av starr, videt har vandrat in och halvkulturen har gjort sitt intåg. Rudolf tog bilden 1915.
Vid samma plats under högvattenåret 1924, som Du kan läsa om på annan plats på Hornborgasjön egen sida var vattenståndet osedvanligt högt den 1 juni detta år.
Efter 14 dagar när vattnet runnit undan och förmodligen skadat forsarna längre ner kunde det den 13 juni 1924 se ut så här.
Och efter ytterligare 14 dagar såg samma plats ut så här den 1 juli 1924. Bilderna är fotografiska kopior av Rudolfs egna och bekräftas av hans bok Hornborgasjön, som Natur och Kultur gav ut 1932.
|
|
|
