Frälsefogden Tomas Månsson på Dalen i Vartofta lät på sitt herrskaps vägnar för den skuld högvälborna fru Jacobina Liliehöök hade till sina barn uppbuda några frälsegods i häradet, såsom Bissgården i Bjällum, Bäckgården, ibm, Tomten i Bolum, Bältaregården och Kärragården ibm.

Bjellum By 

Till Ödmjukt föllie af Högwällborne Baron och landshöfdingen Herr Haraldh Strömstedts orden af den 21 october 1698 som igenfinnes bland orderne uti 1698 åhrs Diario № 2 åhr denne by Geometrihce afmät efter som den uti åhr, twenne Bytes hemman som till förre åhr nembdt, hwilken Mätning blef förrättadt dehls uti September Månads A^o 1698 dehls uti augusti Månads 1699. Kartan är signerad Swen Broddegren (Brodden). ( Jag är lite osäker på slutdelen av hans namn, men kartan är fantastisk). Klicka på miniatyren nedan för att se en bättre upplösning. Det var ett imponerande möte jag hade med denna charta, som återfinnes på Lantmäteriet i Gefle, vars personal på forskningsavdelningen var utomordentligt tillmötesgående.

Hwad öfriga wid Biellums By är att observera som är

1^mo åkerjorden till störste delen tembl. god och Bärande, undantagande något åker uti Norregierdet, som ähr belägen öster om vägen, hwilken är mycket grund, och i Torckåhr ofruhtsamt; åkerjorden redes alt med krok som et par oxar draga. Kan till höstbergning berächnas 4 à 5 Tunnl efter ens utsäde.

2^de Engen belangad så at den mäst swår at och berga I Ty der icke Sank dy och tufwig måsswall finnes, så ähr strind och widfaren hårdwall;

3 Skogs finnes ingen annan än på Crono Parken Billingen af grenrjs och windfälle till Brendsle, Timber och virke måste förskaffas efter Tinglof och utsyning på samma Crono Park.

4^to muhlebete ähr godt och tarfweliget under Billing lycherna.

5^te Siste finnes uti Siön Lundened noth och nät, men blifwer sällan af denne bys åbor brukadt; Åboerna i denna By måst sina skatter och utlegor af åkern taga, i det dhe åhrl någon säds hafwa, den dhe dehes i Giöteborgs el i Berglagen föryttra. 3 städer Nembl: Fahlköpings, Skara och Skiöfde ligga närmast intill ungefähr 1½ mihl hwarder. Store landswägen från Fahlkiöping åth Skara löper igenom ägorne.

Vi kan betrakta de enskilda gårdarna som vi plockat ut från chartan ofvan.

Biellums By Består efter Cronones jordebok af 9 hemman.

Lunnagården till huus och tomptestället belägne Cronohem; 1 förste Corporalens Boställe under Wästgiöte Cavalerie och Rytt mäst Wulfwenstiernas Compagnie.

AndersNills el Kiellegården Cronohem 1 förmedl till ½ Cavall Stomb № 16 under förbente (förbenämnde) Ryttemäst Comp:

Päregården Cronohem 1 förmedl till ½; ¼ stom och ¼ Augment till Rusthåld № 14 under samma Compag

Swen Bengtsgård Cronohem 1 Lend Statshemman.

AndersGunnarsgård frälsehem 1 kiöpt från Cronan Å 1639 d: 13 Decembr å 4½ procents possideras af sahli Christopher G:grjps arfwingar.

Bäckagården Cronohem 1 Land Stats hemman.

Tomten ¼ frälse tillhörigt fru Merta Cahle. 

Norr el Öster Bredgården hem 1:

Wäster Bredgården hem 1: begge desse hem: äro gl frälse tillhörige friherrinnan högwällborne Fru Elsa Cruus, hwilka heman bemte: som Kongl Mag:ts och Cronan i Byte updraget emot kiöpe frälsehems: under Sätesgården Imseholm(?) som till Naturen sökes få uthbytas, således at desse begge gl frälseheman ikläda sig kiöpefrälse Natur och stå under lösen, och den nest Kiöpefrelsehem: ikläde sig Pour Frelse Natur warandes till denne Biellums By och förnembde hemman äger i åker och engs, särskilt underförmähles.

Byhens södra- el Korsgierde hwar uti ähr åker till Lunnagården med № 1 technat till utsäde 87500 | 6:8 | 2187½:5 |

11 Är Måsgierdet der igenfinnas af Lunnagårdens åkrar med heter Num 1 uträchnat till … 133000| 9:16 | 546½:1¼|

12 Ähr Byhens Norrgierde hwaruti Lunnagården har åker med No 1 technat ... 136937| 9:25|1312½|3
Åker inalles blef 25 T 17 Capp: 
Af mädelst till denne By brukas tredings träde ty afdrages tredingen och åhrl utsäde blef 17 Tuns 2/3 Capp. 

13 ähr Byhens Engs bestående dehls af mager hård dels dy och tufvig måsiorle, hwaruti Lunnagårdens engetegar igenfinnes med № 1 som efter noga förslags kunna kasta af sig höö i medellmåtig åhr tilljka med tre små engehagar och gierdeswallar som äfwen med gårdens förige № äro afmärkte inalles till åhrl höö -|-|17 2/3|13 2/3|
Till denna gård finnes kåhlgård till 2 Cappl samt humblegård till 1 cappl med № 1 technade samt wall och finnes 2n små kalfhagar jemte gården med № 1; och flere enskjlte ägor intet.

Anders Nills el Kiellegården

ar åkrar uti söder el Korsgierdet technat med № 2 till utsäde 40687½|2:29 | 218 ¾ :½
Uti måsgierdet finnes bente gård åkrar med samma Nummer till 44625|3:6|218 ¾ | ½;
Uti Norregierdet ähr åker till denna gård med samma Num 2 tehnade tillsammas med den åker som ligger uti lyckan jemte byn och är af detta gierde intagen till 87937|6:9|4156¼|9½…
Åker inalles ähr 12 T 12 Capper hwaraf åhrl utsäde blef sedan 1/3 för trädet afdrages och ähr 8 Tun 8 Cappar.
Engeteger finnes till denna gård blandade med dhe andre, dehls uti Stora Engen, dehls uti 2ne små hagar som af gierderne äro inhegnade, hwilka alla så wäll som gierdens wallar som till gården lyda ähro med № 2 afmärkte och kunna till summan berächnas till åhrl höötahl |||6 2/3:7;
Kåhlgård för denna gård till 3 Cappl samt humblegård till 1½ Cappl begge med № 2 technade.

Päregårdens

åkrar finnes uti Söder el Korsgierdet med № 3 technade till 28000|2:-| 109 ⅜ :¼.
uti Måsgierdet är åter med samma № inalles till 47687½|3:13|3281/3: ¾ 
uti Norrgierdet igenfinnes af denne gårdens åkrar med № 3 som till samma blif med åker uti lilla lyckan jemte den näst förenmbde gårdens till 47687½|3:13| 596 ⅛ :1¼;
Åker inalles är 8 Tunl 26 Cappar hwaraf 1/3 för trädet afdrages och åhrl utföres 5 Tunnor 28 Cappor
Enge till denne gård finnes dehls uti utf Engen blandat med dhe andre hemmanen uti Byn, dehls finnes och uti en Engehage uti måsegierdet, hwilket alt tillika medt gierdes wallarna i gierden äro med № 3 från dhe under hemmans ägor afprickade kunna tillhöra berächnas till åhrl hööt åhl |||8½:3½;
Kåhlgården igenfinnes med № 3 till 2½ Capl emot Trägård med samma № till 6 Cappl bestående af en hoop Plommon trädh.

Swen Bengtsgård

ibidem har uti Söder el Korsgierdet åker med № 4 technadt inalles med den som uti Lyckan Jemte gården och belägen som från bend gierde ähr från stengd till 112875|8:2|765 ⅝ :1 ¾ …. 
Noch ähr der sammestädes ödesåker till 9½ Capl som medelst förd moses magne och odugl at ej kan upbrukas.
Uti Måsgierdet finnes jembwäll denna gårds åkrar med samma № till 80500|5:24|3500|8
Öde åker odugl af och tillfinnande till 3¼ Cappl.
Med bemt №: är uti Norrgierdet åker som SwenBengtsgård tillhöra inalles till 87500|6:8|765 ⅝ :1 ¾ 
Öde åker är och i Vette gierde lengt Bort mager och oduglig at upruka till 4 Cappelandh.
Åker inalles som ähr upbrukat finnes till denna gård 20 Tunn 2 Cappar 
Hwaraf åhrl utsäde blifwer sedan 1/3 för trädt afdrages som är 13 T 12 Capper.
En till denna gård finnes blandat med de andre hemanens engetegar uthEngen hwilka så wäle 3ne engehagar och gierdeswallar igenfinnes med gårdens № 4 och ähr sammanrächnat till höst och åhrl |||9:8
Noch finnes med samma № 2 små kalfhagar 
Item Kåhlgård 2 1/3 Cappl samt humbl till 1 Cappl

AndersGunnarsgård

ibid har åker uti Söder el Korsgierdet som igenfinnes № 5 tillsaman med dhe som uti lyckan jemte gården ähr belägne hoparächnad inalles 107625|7:22|825:2.
Noch öde odugl uti dette gierde 16¼ Cappeland uti Måsgierdet ähr till denna gård med samma № technat till 76562½|5:15|413½:1
Uti dette gierde är äfwen odugl ödeåker 4 Capl 
Medh bemt № 5 igenfinnes denna gång åkrar uti Norrgierdet till 96250|6:28|765 ⅝ |1 ¾ 
Upbrukat åker inalles är till denna gård 20 Tl 1 C hwaraf 1/3 trädet af dages och åhrl blif 13 T 11 Cappl 
Enge teger har denne gård med dhe andre hopablandade hwilka såwäll som af de 3ne engehagar samt wallar i gierdene igenfinnes med № 5 och blifwit till åhrl hööstache utsatte |||9:8
Jembwäll och finnes med samma numer en liten kalfhage i Måsgierdet samt Kåhlgård uti Byn till 2 ¾ Cappl och humblegård till 1 ¾ Cappland.

Bäckegården

ibidem har uti Söder eller Korsgierdet med № 6 åkrar technade som bestjga till utsäde 36750|2:20|656¼:1½
Uti Måsegierdet igenfinnes denne gårds åker med samma № 6 till 73500|5:8|437½
Uti Norregierdet utwisar af № 6 denne gårds åkrar som till summa blifwa 72625|5:6|-
Uti Engen och 2ne åkerlyckor till denna gård upodlat igenfinnes med № 6 till utsäde 17062½|1:7|-
Åker inalles blifwer 14 T 9 Capp hwaraf åhrl utsäde berächnas sedan 1/3 för trädet afdrages som är 9 T 16 2/3 Capp.
Denna gårds Engshö bland de andre hemmanens Engar belägne hwilken för wäll som 3ne små Enghagar, och gierdeswallar igenfinnes med № 6 och uthrächnade till åhrs höötahl |||8:6
Kåhlgården som bestigna till 6 Cappl och ähr gården tillhörig igenfinnes med № 6

Tompten

ibidem dess åker uti Söder el Korsgierdet finnes med № 7 inalles till 12250|-:28||
uti Måsgierdet är åker med samma № till 25812½|1:27|328 ⅛ : ¾ 
uti Norregierdet är af åker till denne gård med № 7 technadt |24500|1:2|
Åker inalles blifwa 4 T 15 Cappel hwaraf åhrl utsäde blif 2 T 30 1/3 Capl 
Enger högst till åhr öfwer med de andre hemmanens blandade som tilljka med twenne små gräshagar och gierdeswallar finnes med № 7 technad och blifwa till åhrl hötahl utsate |||3: 1/3
Kåhlgård finnes med samma № till 2 ¾ Capl samt humblegård 1 Cappelands.
Norre ef öster bredgården
har åker uti söder el Korsgierdet med № 8 technade tillsamman 90125|6:14|1312½:3.
Uti måsgierdet har jembwäll denna gård sine åkrar med № 8 afmärkt till utsäde 70000|5:-| …109 ⅜ :¼
Uti Norregärdet ähr åker med samma № till …
Noch är i samma giärde ödeåker aluge 16¼ Cappl
Åker inalles upbruket blef 16 T 3 Capl 
Hwaraf åhrl utsäde beräknas 10 Tunnland 22 2/3 Cap 
Engar till denne gård finnes tillika med Enghagar och gierdeswallar technade med № 8 som till åhrl hötahl kunna berächnas |||9 2/3 :5…
Uti Måsegierdet är och till denna gård en beteshage № 8 technadt 
Kåhlgård 3¼ Cappl humblegård 1½ Cappl af Trädgård 3½ Cappl med några äpele, Päron och Kjrsbersträn uti, som på hoos stående Charta med № 8 igenfinnes.
Wäster Bredegården
ibid dess åker uti Söder el Korsgierdet igenfinnes med № 9 inalles 156218 ¾ |4:½|437½:1.
Uti Måsegierdet finnes bemt gård åkrar af med samma № 9 till hemman 77656 ¼|5:17½|1750:4
Uti Norregierdet ähr och denne gårds åkrar med № 9 technade inalles till utsäde 76125|5:14|875|2.
uti detta gierde är odugl ödeåker 17½ Cappl 
Upbrukat åker inalles till denne gård ähr 15 Tunnor hwaraf blif åhrl utsäde 10 tunnor 
Denna gårds eng är med förenembde blandade hwilke så wäll som twenne små engehagar, och tillhöriga gierdes wallar ähro med № 9 technade och till åhrl höetahl uthrächnade till 8 1/3 | 5 1/3.
En liten Kalfhage finnes till denna gård utaf engen wid Norrgierdet inhegnat, med № 9 technat, samt Kåhlgård till 3 Cappl och humblegård till 2 ¾ Cappland uti Byn jemte gården belägen af med förrig Num technade.

Affären i Bjellum

I Bolum fanns förr tre handelsbodar och tre mejerier. Affären i Bjellum las ner 1963.

Bjellums byägor.

Bjellums by är näst Bolum den namnrikaste byn inom socknen och då den jämförelsevis sent undergick sitt laga skifte äro de gamla namnen på byägorna i ett friskare minne, varigenom utforskandet av dess uttal och platsernas lägen varit mindre besvärligt.

Byns mittpunkt var här som i många andra byar Grannabacken, som här kallades Lurebacken. Denna var belägen på andra sidan vägen, öster om Källegården, varest enligt traditionen Bjellums kyrka en gång skulle ha varit belägen. Några lämningar efter denna kyrka finnes numera ej och om platsen, om nu kyrkan verkligen funnits, är den rätta, kan vara ovisst, då en åkerlycka väster om sagda gård lär ha benämnts Körkeâkern och där utvisats en del småkullar under påståendet att de voro gravkullar. Det är dock icke uteslutet att byn under medeltiden skulle haft åtminstone ett kapell, då i densamma då funnos två biskopsgårdar, nuvarande AndersGunnars- och SvenBengtsgårdarna.

Tre skiften.

Byns ägor voro vid storskiftet delade i tre skiften. Noljaert, Mällumjaert och Sörjaert, (kallades också norra, mellan och södra skiftet), vilka på naturligt sätt, genom en terassformig sänkning av marken voro delade i Norrmarka, och Övermarka. Härtill kom den öster om vägen upp mot Bjellums Nabbe varande s.k. Unnermarka eller Utmarka, vilken sträckte sig från Lycke gräns ända till något på andra sidan Bjärsjö kvarnar. Av den odlade jorden särskilde man tre områden: Môsjaert, Kôrsjaert och Löckera.

Môsajaert

Det förstnämnda gärdet sträckte sig över mellanskiften eller gärdet och delar av de båda andra skiftena men hade icke sitt namn av att det gränsade intill mossmark, ehuru vidsträckta sådana funnos väster därom, utan av att marken på grund av för stark kalkhalt och brist på humusämnen visade benägenhet att mossväxa, m.a.o. den var av en långvarig odling och för ringa gödsling utskällad, något som man då ej hade möjlighet till eller förstod bättre. Gärdet var icke sammanhängande utan ägde inom sig en mängd genom kärrhålor, rösen och stenbundenhet ej odlingsbara ängar och hagar.

Kôrsgärdet

var byns bästa åker och ur brukningssynpunkt fördelaktigt, ehuru dess starka sluttning mot väster kunde vara mindre önskvärd. Det var beläget väster om stora landsvägen vid korsvägen Varnhem - Häggum, och benämndes öster om Bolumsvägen för Vättingsjaert med vilket namn markerna från nämnda korsväg över Bolumtorps skifte fram till Bolums by med ett gemensamt namn plägade benämnas. Korsgärdet hade naturligtvis sitt namn av att det låg vid vägkorsningen.

De s.k. lyckorna voro återigen sämre, belägna som de till större delen voro på en oländig ås av morän och kråkhallegrus, omgiven av de "bottenlösa" Kärra mot Lumbugränsen, vilka förr i tiden under danskarnas härjningar fått utgöra ett led i den befästning till hindrande av deras framfart mot det inre av landet som har anlagts och givit anledning till namnet Brôtaliera, på uppförsbackarna genom Bjellum, de annars s.k. Bjelluma lier, i det av de hindrat fienden att åt detta håll kringgå fästningen eller bråtan. De här närmast gränsen varande kärrhålorna benämnes från denna tid enligt traditionen för Ruttarehulera, emedan en dansk ryttartrupp här skulle mött sitt öde. De här vid tiden för skiftet belägna s.k. Rävgravera, som ingen då mindes någonsin ha varit i användning kan kanche även de ha fyllt en uppgift i sagda fästningsverk, varom mera i annat sammanhang.

Ängarnas Namn

De till byn hörande ängarna benämndes: Storänga, Söränga, Nolänga, Källänga, Mossänga och Stackänga, alla lättolkade namn utom det senare, som torde få översättas till den "korta ängen" eller "ängen med de korta skårarna".

Namn med ändelsen på –hagen, förekom i stort antal, bl.a. Stackhajen, Gullarehajen, Vråhajen, Hörnkarahajen, Leshajen, Kôrslöckehajen, Träggårshajen, Rovlöckehajen, Planterhajen, Kalvahajen, Källehajen, Nolskojshajen, Aspehajen, Tômtahajen, m.fl.

Gularehagen

Av dessa hagar är Gullarehagen mäst värd att uppmärksammas, emedan i ett röse söder om denna 1879 gjordes ett intressant och uppmärksammat fornfynd av guld och guldförgyllda föremål, silver och bronssaker från århundradet efter Kristi födelse. (Gullarehagen var belägen å Källegårdens gärde mellan Tomten och Lunnagården ägoskiften. // Johan. i. K. 1946). Vad namnet på hagen beträffar härledes naturligtvis detta av ett guldfynd därstädes eller av berättelsen om en där gömd skatt – vilket är omöjligt avgöra. I förra fallet måste fyndet ha gjorts före 1795, då namnet så vitt känt första gången förekommer i skrift, nämligen i protokollet över byns storskifte.

Av den rikliga förekomsten av hagar i Bjellum förstår man att kreatursskötsel låg byns inbyggare varmt om hjärtat och att svinskötseln väl också gjorde det, förstår man utom av den gamla grannaförordningen av att namnet Svinatån där är en ännu ihågkommen plats.

Såsom den bördigaste platsen i byn betraktades en i backsluttningen nedanför densamma belägen åker, kallad Kornbrunn, emedan innehavaren därav kunde glädja sig åt, att hur många år i följd han själv ville där kunna så samt med gott resultat skörda och "ösa upp en avundad kornmängd". Kornbrunn ligger å nuvarande NordBredegården söder om Låddan. Nedförsbacken dit kallades Kornbrunnslia.

Mossmarken utanför de nuvarande NordBredegårdarna användes under bytiden till betesplats tillika med de där intill varande Lôdda och Hörnekaret samt kallades därför Ko- eller Fähajen, varav en i mossen upprinnande källa kallades och en utanför vid sjön belägen höjd för Fäholmen eller Fäholmsbacken. På Fäholmsbacken var också en av en torpare i Lunnagården odlad plätt kallad Fäholmslöcka.

En vid Lôddan varande backe kallades efter denna för Lôdda backe. Vad Lôddan beträffar kan detta, då dess bärare var och fortfarande är en av höga tuvor halvt igenväxt vattensamling, ge en liten föreställning om hurdan Hornborgasjön, som enligt gamla urkunder också burit detta namn, vid den tid då detta namn var levande bör ha sett ut.

Slôtterhula

En för visso i natursynpunkt intressant företeelse var utan tvivel på sin tid den nu å kronohemmanet Lunnagården liggande s.k. Gongsedun, som fått sitt namn därav att om någon gick några meter ut på densamma och med jämna mellanrum hoppade några gånger så kom hela området i en upp och nedgående rörelse – gungade, och fortsatte därmed en bra stund innan den åter lugnade sig.

Detta berodde på att området, som var beläget mellan sluttningen från berget å ena och en nedanför belägen backe å den andra sidan, var mycket vattensjukt och tiderna igenom samlat med nederbörden dit rinnande slam och lättare partiklar, vilka s.a.s. låg där och sam och varpå bildats en tunn grässvål som förorsakade att trycket från den hoppande fördelade sig över hela området liksom vinden krusar en vattenyta. Den som sålunda begav sig ut på gungflyn, fick dock se upp, så att han icke sjönk igenom, ty fara var att han åtminstone icke utan hjälp kunde taga sig upp ur den "bottenlösa" dyn, som ansågs ha den egenskapen att draga ned dem som hamnade däri.

Hur farlig denna gungfly var eller ansågs vara framgår av en gammal berättelse enligt vilken en person där skulle omkommit – d.v.s. man trodde detta emedan man ej visste vart han tog vägen. Det var under slottertiden och man låg i Slôtterhula och vilade middag. Därunder gick en främmande, som fått tillfälligt arbete i byn bortåt Gungsedun – man trodde i något "ärende", men han kom aldrig tillbaka därifrån och sågs sedan aldrig mera till – och man misstänkte, att han kommit ned där.

Detta område var flera tunnland stort och genom dess utdikande och uppodling i början av 1900 talet vanns en mark, som i odlingsvärde tävlade med och t.o.m. överträffade den s.k. Kornbrunnen.

Barnasjön

En annan märkvärdig plats inom byns landamären, var den vid gränsen mellan Päregården  och AndersGunnarsgården nu belägna s.k. Barnasjön, vars enda tillflöde kommer från en å Bolumtorps ängaskifte belägen hälsokälla och som antagligen därav fått sin enligt traditionen påstådda makt att bota ofruktsamhet hos därav "lidande" kvinnor, om dessa badade sig i sjön.

Utmarken

I utmarken särskilde man vid tiden för laga skiftet eller omkring 1870 tre olika områden: I norr Nolmarka eller Fåfänga, mot berget mitt för byn, Tibärja och Rabu samt öster därom, mellan Bolumtorps ägor och Billingen Bjärsjömarka. Den naturliga gränsen mellan utmarken och odalägorna utgjordes av stora landsvägen.

Området mellan Tidberga och över Fåfängan mot N. Lundby eller Lycke gräns förefaller att redan före laga skiftet ha varit delat mellan byns hemman, ehuru de flesta bönderna upplåtit sina andelar däri till torpare och förpantningshavare. Torpbebyggelsen här synes emellertid ej ha kommit igång förrän fram i början av 1800-talet. Den längst i norr invid berget varande delen av marken har aldrig varit odlad och var vid tiden för nämnda skift skogbeväxt.

I Nolskojen, som denna del av marken kallades, fanns endast en hage och en lycka, som buro namn efter skogen. Denna skog var på sin tid ett tillhåll för vargar och andra vilda djur och när det led fram på kvällen fruktad av dem som hade sina vägar förbi eller igenom.

Fåfängan

Bland bebyggelsenamn uppe i Fåfängan märkas följande:

Brannbärslôcka, Kveckalôcka, Hökenstôrp, Päralôcka, Statarslôcka, Bärntalôcka, Trulsalôcka, Limmalôcka, Hajalôcka, Källarelôcka, Farmoralôcka, Sjitarelôcka och Krävekalôcka

Av dessa tarvar endast de båda senare någon förklaring. Det förra av dessa uppkom efter en gumma, känd under det kanske föga välklingande binamnet Skitare Kajsa, emedan en gång självaste inspektorn i Lunnagården slagit vad med henne, om vem som skulle kunna ge ifrån sig de flesta s.k. smällarna – och förlorat. Inspektoren hette Dimberg och vadet gällde en krona, för den fattiga gumman en stor summa. Saken ordnades på ett husförhör i Västra Bredegården. Det sistnämnda namnet kommer av att å stället ifråga hölls krog och att de väl, ehuru på omvägar, kunde taga sig rätt till denna men oftast, under inverkan av det starka och p.g.a. platsens höga läge uppe på bergssluttningen, fingo gå kräftgången därifrån.

Limmen skulle på ett husförhör, på pastors begäran ge sitt ställe ett namn och föreslog Liden. "Dä ä le bäter lu kallar’t "Hälla nerfôr", sa Per i Bredegården.

Rabun

Rexa från Bjällum.

Trulls i Löcke.
Löcke knekt.
Sächantes bonne.
Pär i Breagårn.
Lars i Bäckagårn.
Jöns på Tomta.
Munters bonne.
Ersses korump.
Bulk i Källegårn.
Skägg i Lunnagårn.
Jätt i Päregårn.
Rulle Kveck.
Efter Tomta Alfred./ Joh. Arv. Bramberg 1963.

Den mitt emot byn belägna delen av utmarken eller Tidberga, hade fått sitt namn efter en person bärande namnet Tiberg eller Tideberg, som slagit ned sina bopålar på Tibärjalôcka, senare innehavd av en knalle vid namn Krut och kallad Knaelslôcka, vars ryggåsade stuga blev den av alla rabykåkarna som stod längst och först helt nyligen skattat åt förgängelsen. Beboddes sist av en gumma kallad Stadis Krestin, dotter till Stadig och mor till ett par oäkta barn.

Och härmed äro vi uppe i Raby – Bjälluma fatimansbu, men huru enkelt och fattigt man än hade det där uppe – ståtlig var utsikten därifrån. Man kunde faktiskt se ned på dem som rika ansedda men dock betryckta bönderna där nere i byn såväl som på allt världsligt och fåfängligt som till äventyrs fanns både där och långt bortom. Fast nog var det svårt, när det kliade i kakestan och man måste begiva sig ut och be om hjälp i gårdarna, där alla ville ha men det oftast fanns mycket lite att ge, så att man ibland för att de närmaste skulle kunna få måste stänga sina dörrar för utsocknes hjälpsökande, vilket föranledde de senare att kalla några vid vägen stående stenar för Bjelluma fatifôrsörjara. Enligt en sägen skulle man under en svår pest ha ställt ut mat vid dessa stenar till de smittade, som där fått avhämta densamma.

De i Raby förekommande marknamnen äro så gott som uteslutande bebyggelsenamn, d.v.s. namn efter personer, som bott där, och av dessa må här anföras följande

Kari Pettera löcka, Nöjderalôcka, Nilsabo, Svabelstôrp, Brôddalôcka, Darlöva lôcka, Krutalôcka, Stadislôcka, Bussalôcka, Varjalôcka, Gamle Pavlia lôcka, Skattalôcka, Pärsses- eller senare Bärnteslôcka, Snöggalôcka och Långholmen.

Skatås, uppkommet efter en för mycket länge sedan där stående riskoja, kallad Skatbot, vilken finnes upptagen i äldre hfl, samt Röjjera eller Rödjorna, belägna på Röggera åsar i utmarken i närheten av nuv. Slättrödjan.

En del tillfälliga namn på ställen i Raby, förekomma i den på 1860 talet sammanställda s.k. Rabyrexan, som var av följande lydelse :

"Jämmerdarn, å Fröjdesarn, å Varjås, å Tuppaskojen, å Knäppås, å Kvestås, å Fläskasmälla, å Tomfeskeboa, å Påstkantort, å Daskaråsa, å Rumpen å Äen’s – dä ä di ställ’na i Rabu feens".

Såsom vanligen räknade till fattigmansbyn Raby – ehuru belägna på västra sidan om landsvägen, torde även böra nämnas: Tatarelôcka, ett ökänt ställe, vars innehavare hysade tattare och s.k. strykare, sedermera (från på 1830-talet) bebott av "Fruars Lotta" och hennes mor.

Fajermanlôcka, som givit upphov till namnet Fajermansbacken på en omedelbart väster om vägen å krönet av Bjelluma lider belägen mindre kulle, vid vilken även fanns den s.k. Illdöingalôcka, där byns självdöda och av den som kutte anlitade Fagerman avlivade djur grävdes ned. Fagerman höll dessutom orne åt byn. I Fajermansbacken hade byamännen sina potatisgravar, av vilka i densamma ännu synas rudera. Tolegravera.

Bjärsjömarken

I en av stugorna där uppe bodde en man kallad "Gud", vilket ovanliga öknamn en gång blev ett husförhörsnöje. Prästen frågade nämligen en pojke: "Var bor Gud?" "Han –an b-bor upp-e ve-ve B-Bjäsjö!" stammade pojken, som väl inte var riktigt säker på, på vilken Gud prästen syftade. "Det gör han inte", sade prästen allvarligt och skulle nog gett pojken en tillrättavisning, om inte den närvarande kyrkvärden viskande förklarat saken för honom. "Nej, det gör han nog inte!" sade prästen. "Då har han le flöttat, då!" vidhöll pojken. Han frågade då i stället pojken: "Vad är det för flera ställen där uppe vid berget?" "Lunna Svänna tôrp, Lites Svänna lôcka, Lelle Pettera aker å Rumpatôrpet!" svarade då pojken rytmetriskt och utan att stamma. Vid talet om Rumpatôrpet reste sig innehavaren, som ej tålde öknamnet – och ställde till ett oherrans oväsen.

Knektaboställena

Vid laga skiftet utlades Knektaboställa öster om landsvägen till Raby och detta gav anledning till uppkomsten av en del nya namn: Knektajola, Bostäelt och namn efter soldaternas namn, varibland Pavlia Le, efter soldaten Pauli, först på den invid hans boställe belägna, över vägen gående grinden och sedan på själva vägskälet, som fast på de senaste 50 åren där icke funnits någon grind ännu så benämnes, vilket kan tjäna som belägg på hur namn kan hålla i sig.

Bland byns s.k. vägar var utom Bugatera den s.k. Dreven den viktigaste. Denna sträckte sig från centrum av byn uppåt Betesmarka, den nämnda Bjärsjömarken.

Bysmeden

Från byn till landsvägen kallades denna för Smiedreven och därifrån upp Markadreven. Där dreven korsade landsvägen låg Smealôcka och Smiebacken, där bysmeden residerade och av vilken vägstigningen kallades Smealia. Ehuru smedjan nu längesen är riven, kvarstår dock efter ombyggnad smedstugan under namn av Bytorp och har nu under kristiden blivit en för vägfarande välkänd plats genom av ägaren där bedriven Gengasvedsverkstad.

Vargås

Vid ändan av denna drev låg det förut omtalade Vargås, vars innehavare gemenligen kallades "Vargen", närmast som öknamn, sedan vargarna ej mer visade sig. Annars hade stället förr i tiden varit avsett för skötaren av de i bergsluttningen ovanför belägna Varjagravera, vilka ännu som ett minne från dessa tider där kvarstå.

Det förhållandet att Varjalôcka, som stället kallades, alltför mycket påminde om innehavarens öknamn och vargen var en hetsig karl, föranledde lantmätaren att i stället för detta i förrättningsprotokollen sätta Rovlyckan o.s.v., antagligen för att ej riskera att bli "vargariven" – och så fick man här ett i övrigt okänt namn.

Enligt storskiftesprotokoll menades med Rovlyckehagen bymarken i norr vid berget, Fåfängan.

Tillägg.

Ett av gärdena i byn kallades för Tunnbröskaka av följande orsaker: emedan det var runt som enbrödkaka. Emedan det hade ett stenrör i mitten, som markerade kakhålet, och emedan jordlagret där var mycket tunt och låg på s.k. knapelstensbotten, som vid brukningen krasmade alldeles som när man tuggar på en tunnbrödskaka. Flera likheter kunde ju inte gärna finnas. // K. H. 1946. Kaka el Kakejaert låg på den större hemmansdelen av Bissgården NO om Barnasjön.// J. i. K. 1946.

Tillägg.

I Bjellum skilde man på Storslôttera och Småslôttera d.v.s. de s.k. ängaskiftena, de större sammanhängande ängarna och den mängd små ängar och hagar, som fanns mellan de odlade bitarna samt här och var i markerna. Gärdena utmed landsvägen kallades Brôtajala. // K. U. 1946.

Tillägg.

Tån i Bjellum låg mellan Lurebacken och Lunnagården, alltså på nuvarande Besgården. Säckabacka kallades kullarna vid och söder om Gungsedun. En jätte hade burit grus i en säck, på vilken det gått hål så att de uppstått. Jfr sägnen från Säckesten. // J. i K. 1946.

Tillägg.

Enligt traditionen skulle en Pestkyrkogård ha funnits i Bjällum vid gränsen mellan nuvarande Lunnagården  och Besgårdarna söder om byn. // J. i K. 1946.

Bjelluma betätegraver, Rumpa Statars lôcka, Lunnatôrpet, Kacksalôcka, Stenvallslôcka, Jaen Pettera lôcka, Jolkula, Pära i Gata, Knallarvet, på Bredeg Hj. Långråsajaert låg på Källegården närmast berget.

Pesten

Alla ligga begravna i Mellomgårds Backen Breska högen nämnde 24 personer här till af Pesten död en piga som lupit ifrå Hornborga till Bjellum kwar i en bodstuga och låg där död och blef af en knektahustru Ingeborg wid Bjellum utbären och nedgraven i utmarken mitt för Bjellum ofwan Lunnagården. Thenna döda pigas kläder afdrog knegtahustrun och tog på sig, och blef efter 14 dagar död med sin liten son Bengt nu 10 år gammal i en knektastuga och blifwer bägge utaf twenne döda barn, för god betalning ifrån Segerstads gäld utbären och hwar wid samma knegtastuga i en liten åkerlycka nedgrafwen.

Bjellum (min tolkning av samma text) 

Här till af pesten död nu piga som lupit från Hornborga till Biellum och krupit in i en backstuge låg där död , och blev af nu knerst hustru Ingebor vid Biellum utburen och nedgrefvd i utmarken mitt för Bjellum ofva landsvägen , Thenne döda pigas kludre afdreg Knektehustruns och tog sen på seg, och blef efter 14 dagar död med nu sin lille son Bengt om 10 år gammal i en knektestuga och blefve begraf utaf 2ne döds bärare för god betalning ifrå Segerstads giäld utburen och strax vid samma Knektestuga i en liten åkerlycka nedgrafver.

Mordet i Bjelluma lider

I en kungörelse daterad landskansliet Marieholm den 23 nov 1823, efterlyses förre roterings karlen Jacob Carlsson Inge, vanligen kallad Blaggars Jacupa kalld, misstänkt som varande Baneman till en i de så kallade Bjellums lider funnen dödslagen person vid namn Anders Jonsson från Mellomgården Amundtorp.
Blaggars Jacup beskrivs 5 fot 8 tum lång mörkt hår samt kort näsa, klädd i mörkblå syrtut med blanka knappar, silkeshalsduk stövlar och svart haft. 

Enligt hwad härstädes blifwit anmält, har Måndagen den 11 denne månad emellan kl 09 och 10 om aftonen en mansperson wid namn Anders Jonsson från Millumgården Amundtorp blifwit funnen till döds slagen på Landsvägen i de så kallade Bjellums lider inom Walle Härad samt frånrovad penningar m.m. utur ett sönderbrutet skrin; Warandes hans åkedon och häst igenfundne ett ställe därifrån wid en grind. Jemte det denna rysliga händelse härigenom allmänneligen kungöres warder ej mindre Krono- och Stadsbetjenten samt ordningsmännen i länet anbefaldte, än en hwar av länets innevånare upmanad att widtaga alla mögliga åtgärder till Banemannens uptäckande och gripande, hwarförutan och som förre Extra Roteringskarlen Jacob Carlsson Inge, wanligen Blaggars Jacob kallad, efter förekomne anledningar misstänkes , att hafwa föröfwat ifrågawarande brott, det åligger wederbörande att bemälte Jacob Carlsson med yttersta noggrannhet efterspana, samt om han kringstrykande eller förswarslös anträffas, honom gripa och till Länshäktet införpassa, men i annat fall hans wistelseort härstädes skyndsamt tillkännagifwa; Warandes Jacob Carlsson 5 fot 8 tum lång med mörkt hår samt korrt näsa och har då han för någon tid sedan blifwit sedd på Onsjö marknad warit klädd i mörkblå Surtout med blanka knappa, silkeshalsduk, stöfvlar och swart hat: Och tillförser Landshöfdinge Embetet sig destoheldre att innewånare i länet och särdeles i det Härad , der ogjerningen blifwit begången anwända all den största sorgfällighet och nogranhet till missdådarens upptäckande och ertappande, som dels hwar och ens egen säkerhet derigenom blifwer betryggad, och dels sistnämnde häradsboer, derest det emot förmodan och oaktat all anwänd nit för desagde ändamåls winnande, den brottslige skulle lyckas att undgå Lagligt tilltal, de ådraga sig det answar för dulgadråp, som 27 Cap Missgerningsbalken stadgar. Konungens Befallningshavare i Rikets öfrige Län anmodas wänligen att en dylik Kungörelse benäget låta utfärda.
Marieholm å Landskansliet den 22 November 1822
Under Herr tillförordnade landshövdingen och Riddaren Casper Ehrenborgs frånwaro i Embetsresor.
På landshöfdinge Embetets wägnar M G Gyllenhoff M J Crusenstolpe. 

Mariestads veckoblad 1822.

№ 47 lördagen den 23 november 1822
Måndagen den 11 dennes mellan kl 9 och 10 fanns bonden Anders Jonsson i Mellomgården Amundtorp på landsvägen i de s.k. Bjellumalidern, till döds slagen och frånrövad penningar m.m. utur ett sönderbrutet skrin. 
Dess åkdon och häst igenfunnors ett stycke derifrån vid en grind. Ehuru oagtat anställde efterforskningar, banemannen ännu icke kunnat upptäckas, har dock misstankar fallit på en för stöld tillförne person, vid namn Jacob Inge Carlsson även kallad Blaggars Jacub, som vid den tid då ofvanstående mord förövades varit synlig i orten och nu genom utgående kungörelse allmänneligen efterlyses. 

№ 48 Lördagen den 30 november 1822
Den i Weckobladet sista nummer omförmälde , för mordet vid Bjellum misstänkte Jacob Carlsson Inge blef, efter anställde sorgfällige efterspaningar, gripen i Bjellum den 21 dennes och förvaras nu å Länshäktet. Han har dock ännu ej kunnat förmås att erkänna mordgerningen , men väl att han rymt från länshäktet i Wexjo, samt därefter förövat stöld i Göteborg och i Dala av Gudhem Härad