P

PALLARETA.(spansk våtfluga)

Krok: vf. 12.
Kropp: gult flossilke.
Ribb: svart bindtråd.
Bindtråd: svart.
Hackel: light blue dun hackelfibrer.

1. Linda bindtråden ner till krokböjen och gör en ögla som du använder till ribb.

2. Fäst in silket och gå fram med bindtråden.

3. Linda silket upp ner och upp igen så att du får en cigarrformad kropp.

4. Linda in ribben. 4-5 varv räcker.

5. Lacka kroppen flera gånger och låt den torka.

6. Tag loss en bunt hackelfibrer och lägg dessa på ryggen som en vinge bakåt.

7. Avsluta flugan på vanligt sätt.

Pallareta och andra spanskinspirerade flugor är enkla att binda. Tyvärr har våtflugorna under senare år allt mer glömts bort av de svenska flugfiskarna. Det går "mode" i både flugbindning och flugfisket. Medan våtflugan tidigare utgjorde basen i varje flugfiskares ask, så har den på något sätt trängts undan i dagens fiske. Detta beror till stor del på att intresset för ett entomologiskt fiske med "riktiga" imitationer har ökat. Detta har medfört att det inte är lika " fint " att fiska våtfluga. Vilket naturligtvis är helt fel.

Den nyare tidens flugor t.ex. nymfer och puppor är ju i grund och botten också våtflugor. Vi har allt mer blivit påverkade av Amerika, inget fel i detta, de har lärt oss mycket.Det kanske är dags att titta lite mer på vad flugfiskare i andra länder har för sig istället för att vi så ensidigt vänder blicken västerut.

Ett John Goddard mönster som har skördat stora framgångar i alla vatten, gör både förtyngda och oförtyngda.

Jag har själv tagit en hel del fisk på flugan, mest har jag använt den vid harrfiske. Den skall också fungera bra som havsöringsfluga i storlek 8.

PEUTE.(zigenarflugan.)

Krok: vf. 10, 12, 14, 16.
Kropp: gult flossilke.
Bindtråd: gul, grå eller ljust brun.
Hackel: gräsandshonans ljusbruna bröstfjäder.

1. Bind in silket vid kroköglan och linda sedan silket ner och upp igen så att du får en kropp som är cigarrformad.

2. Fäst in ett hackel från gräsandshonan och linda in detta.

3. Avsluta på vanligt sätt.

Peute- flugan sägs vara uppfunnen av zigenare, vilka säkert var mycket beroende av välfångande flugor under sitt ständiga kringresande liv nere i Europa. Passerade de en fransk öringå kunde middagen vara räddad om man bara hade den rätta flugan. Namnet Petue, som betyder ful är mycket enkel och har drag av allmogefluga. Detta mönster har tagits ur en fransk bok men jag tror att det passar oss ganska bra här hemma. Den har en fin gång och hacklet med de mjuka fibrerna gör att flugan blir full av liv.

Detta skrev jag 1988. Nu när jag för in flugorna på hemsidan1998 vet jag att flugan fungerar utmärkt hos oss. Jag har haft stor framgång med flugan både på Hökensås och på andra ställen. En fiskebroder till mig sa efter att ha provat flugan några gånger:

- Denna fluga får du inte visa någon, det är ju rena rotenonet.

PICA-PICA.

Krok: vf. 10, 12.
Kropp: mörkbrun floss.
Ribbing: ovalt guldtinsel.
Hackel: badger tupp eller hönshackel.
Vinge: metallglänsande stjärtfjäder från skata.

1. Linda bindtråden ner till krokböjen och bind in en bit tinsel till ribbingen.

2. Bind in en bit floss till kroppen.

3. Gå fram med bindtråden.

4. Linda in flossen till kroppen. Lås och klipp bort överflödet.

5. Linda in ribbingen. Lås och klipp bort överflödet.

6. Bind in vingen. Lås och klipp bort överflödet.

7. Drag loss en bunt fibrer och bind in dessa som skägg.

8. Avsluta flugan på vanligt sätt.

Pica-Pica är det latinska namnet på skata. Pica-Pica är en fantasifluga för öringfiske, men jag tror inte att man skall underskatta denna fluga. Färgerna i denna fluga är mycket gångbara samt att skatfjädern har en glänsande yta. Jag tror att denna fluga kan vara en bra fluga även i våra regnbågssjöar.

Ännu en engelsk fluga i marabou. Färgkombinationen har visat sig fungera bra i klart och kallt vatten, alltså en fluga för mig i Baltak ( ån Tidan ) höst och vinter.

PLANTUREUSE. (fransk nattsländepuppa.)

Krok: vf. 12, 14.
Bindtråd: svart.
Ribb: gul bindtråd eller oval guldtinsel.
Förtyngning: koppartråd.
Kropp: gyllengul ulltråd.
Hackel: glest rapphönshackel.

1. Förtyng flugan med koppartråden.

2. Linda bindtråden ner till krokböjen och bind in en bit ribbing.

3. Fäst in en bit ulltråd till kroppen och linda sedan ulltråden fram till ett par mm  från kroköglan. Lås och klipp bort överflödet.

4. Linda in ribben. Fäst och klipp bort.

5. Fäst in ett glest rapphönshackel och linda in detta.

6. Linda ett svart huvud och avsluta flugan på vanligt sätt.

Om denna fluga finns inte mycket att säga utom att det är ett franskt mönster och den skall imitera en nattsländelarv eller nattsländepuppa. Personligen tror jag att detta kan vara en " killer ".

Priest. (Våtfluga)

Krok: Våtflugekrok med öglan ner. Storlekar 12-14.
Bindtråd: Svart bindsilke.
Stjärt: Röda tupphackelfjädrar.
Kropp: Flat silvertinsel med silverribbing.Hackel: Svart kraghackel. Ett längre hönshackel ger flugan mer liv i vattnet.

Tips: Priest är en typisk sextiotalskreation av våtflugemodell. Den var också ett mycket lämpligt val för den som fiskade fluga med kula och spinnspö. Idag har Priest försvunnit bland de vanligaste mönsterbeskrivningarna och ersatts av Silver Zulu. Zulu-familjen har normalt kroppshackel av palmertyp, något som saknas på Priest. I övrigt är släktskapen tydlig. Färgkombinationerna silver, rött och svart är verkligt fiskbara öringflugor,framför allt i mindre sjöar och tjärnar.

PTJ-nymfen. (Nymf/puppa.)
(Mönster efter Sveneric Loodh i Hassela).

Krok: Valfri krok. Storlekar 10-12.
Bindtråd: Svart bindsilke.
Stjärt: Några stickhår från harskinnet.
Kropp: Förtyngd med koppartråd. Tag sedan harhår som dubbas på bindtråden.Detta lindas upp till 2/3 av kroppen, bakifrån räknat. Ribba därefter med fin heldragen silvertråd och klipp av där harhårsdubbingen slutar. Bind in några få strån av Blue Dun tupphackel som "ben". Därefter kan Du binda in resten av kroppen med samma harhårsdubbing. Upphovsmannen föredrar olivegrönfärgat hår den sista tredjedelen. Antenner; Tas från framkanten av en grå eller brun vingfjäder. Antennerna skall luta bakåt och bör inte vara längre än kroppen.
Huvud: Lackas efter behov med klarlack.

Tips: Egentligen skall PTJ-nymfen imitera en nattsländepuppa. Kreationen är namnsatt efter den legendariske entomologen Preben Torp Jacobsen från Danmark. I Binderup å, vilken är Jacobsens hemmavatten, gjorde också puppan/nymfen stor succe´.

PÅLSBU.

Krok: vf. 10, 12.
Tip: flat guldtinsel eller gult floss.
Stjärt: fibrer från brunvattrad rapphöna och rödfärgade hackelfibrer.
Kropp: påfågelsherl.
Hackel: brun tupp eller hönshackel.
Vinge: brown mallard med en liten jungle cock-fjäder på var sida.

1. Linda bindtråden ner till krokböjen och bind in en liten bunt fibrer från en apphöna. Bind sedan in några fibrer från en rödfärgad fjäder ovanpå rapphönan.

2. Bind in en bit tinsel eller floss till tippen.

3. Linda tippen 4-5 mm. Lås och klipp bort överflödet.

4. Bind in 4-5 st. Påfågelsherl.

5. Gå fram med bindtråden.

6. Linda kroppen med påfågelsherlet. Lås och klipp bort överflödet.

7. Bind in vingen av brown mallard. Lås och klipp bort överflödet.

8. Bind in en liten jungle cock på var sida om vingen. Lås och klipp bort överflödet.

9. Bind in en bunt fibrer från ett brunt hackel till skägg.

10. Avsluta på vanligt sätt.

Pålsbu är en succe' fluga och ett av de äldsta norska flugmönster man känner till. Flugan har fått sitt namn efter Pålsbu -sjön ovanför Tunhovd i Numedalslågen. Pålbus nära släkting är Heggeli Fly. Det är roligt att dessa norska flugor hävdar sig så bra i konkurrensen med alla de flugmönster som kommer från utlandet, och då speciellt från flugfiskets hemland England.

På örat

Guldribbat haröra är en fluga som används över hela världen och det finns nog ingen flugfiskare som inte har en sådan i sin ask. Den kände flugfiskaren och flugbindaren Per "flugsnapparen" Oscarson i Vara har utvecklat en variant av denna fluga som han döpt till "På örat".

Krok: Streamerkrok storlek 10-12
Bindtråd: Svart
Förtyngning: Bly
Stjärt: Fibrer av fasanstjärt
Ribbing: Oval guldtinsel
Kropp: Dubbat haröra 2/3 bak ljus hare 1/3 fram mörk hare
Vinganlag: Monoflash
Hackel: Rapphönehackel

1. Förtyng flugan med några varv bly, linda sedan bindtråden ner till krokböjen.

2. Bind in fibrer från en fasanstjärt. Fördela sedan fibrerna så att du får stjärten i tre delar. Detta gör du lättast genom att lägga bindtråden emellan fibrerna på båda sidor.Bind in en bit guldtinsel.

3. Gör en ögla av bindtråden, gå sedan fram med bindtråden till 2/3 av kroken, Vaxa öglan och dubba på hardubbing på ena sidan av öglan, sätt i hackeltången längst ner i trådöglan och tvinna ihop dubbingen genom att snurra hackeltången.

4. Linda fram dubbingen till 2/3 av kroken, se till att flugan får en tjockare kropp framåt. Fäst och tag bort överflödet.

5. Ribba flugan med guldtinsel, klipp bort överflödet. Bind in en bunt monoflash som bilden visar.

6. Dubba på lite mörk hare på samma sätt som du gjorde tidigare och linda in detta på samma sätt, fäst och ta bort överflödet. Gå inte längre fram än att du har plats för flashen och hacklet.

7. Vik fram flashen och lås fast detta, klipp bort överflödet.

8. Tag ett rapphönshackel och dra ut fibrerna så att dess pekar rakt ut, blöt fingrarna och försök att få fibrerna åt ett håll, bind sedan in hacklet med toppen först.

9. Linda in hacklet och forma ett huvud samtidigt som du för hackelstråna så att dessa pekar bakåt. Avsluta flugan på vanligt sätt.

Namnet på flugan kan verka lite kryptiskt men vad Per har gjort är att han har lagt monoflash på harörat, alltså på örat. Flugan har fungerat väldigt bra efter regnbåge men även harr och öring tar flugan. - Den bästa jag har gjort, säger Per och då har han sådana flugor som Hökensåsmontanan på sitt samvete.

Tillbaka