I dag kan man redan se vissa förändringar i älven till följd av att
timmerflottningen har upphört, stenarna har fått en grön och hal beläggning, en
beläggning som timmerflottningen höll rent. Även när det gäller fiskbeståndet så
kommer det nog att visa sig framöver genom att älven är fiskbar under den tid som det
förut flottades timmer.
Att flotta timmer är något som man vet har förekommit i Sverige ända sedan
1300-1400-talet. Man behövde nämligen virke i stora mängder till bergsbruket, som vid
denna tid utvecklades snabbt. Stora Kopparbergs bergslag flottade under 1600-talet
gruvvirke i Dalälven till Falu koppargruv, man vet också att det i början av 1700-talet
flottades timmer i Indalsälven i Medelpad och i Klarälven, Klarälven som Trysilälven
heter när den rinner in i Sverige. 1865-95 var flottledsbyggandet som mest intensivt.
Landets flottleder ökade i längd från 1 000 kilometer till cirka 20 000 kilometer. 1965
var flottledernas längd 32 000 kilometer.
Men det var inte bara flottare som levde ett hårt och farofyllt liv på
älven utan även den lokala befolkningen använde samma typ av båtar för att dryga ut
sin inkomst genom att fiska efter den uppstigande laxen från Vänern i älven. Detta var
en procedur i sig självt med många regler och en typ av kapplöpning mellan de lokala
fiskarna.
Jag har själv pratat med flera gamla farbröder om hur det var förr när laxen vandrade
upp i älven och fått många berättelser om hur det kunde vara. En annan person som har
intervjuvat de gamla och samlat uppgifter om detta är Jan Kvil i Trysil och han har
bistått mig med många uppgifter om hur det kunde vara.
I dag är det tyvärr ingen lax som stiger upp i älven, men hur kunde det då se ut för,
låt oss säga för ungefär 100 år sedan.
Laxen kom i från Vänern och vandrade genom Klarälven och vidare upp i Trysilälven och
gick så långt upp som till Femunden, en sträcka på över 50 mil.
Året är 1896 och Oskar II är kung i både Norge och Sverige som fortfarande är enat.
Oskar II är populärare i Norge än i Sverige, en popularitet som snabbt sjönk och 1905
kom unionsupplösningen.
Ett 10-tal båtar lägger ut från Trysil och börjar staka
sig upp för älven mot Sennsjön. Att staka sig upp med båten till Sennsjön var något
som bara det tog två dagar och man fick inte fiska på vägen upp, då kunde det
ödelägga hela fisket. Men däremot försökte man ta sig förbi andra fiskelag för att
komma först upp. Fisket gällde både lax, öring och harr.
Fisket började Skyarfossen söder om Sennsjön och vidare till Hå'n, där kunde man
fiska heladygnet, där var det alltid mycket fisk. I fiskfloen fick man inte fiska för
än solen hade gått ner bakom fjället. Det hade de gamle fiskarna bestämt. Detta
ödelade hela fisket, sa de, och då blev det inget. I Vingervika lite ovanför
Örsjöflon bedrevs även en del fiske, ett ställe där det ofta var ett bra fiske. I
Örsjöflon var det inte så noga med vilken tid på dygnet man fiskade. Lite nedströms
Örsjöflon ligger en flottarkoja som man övernattade i. När man nådde ner till
Brunsdalsfloen fick man inte påbörja fisket för än klockan hade passerat halv tolv. I
E-höln fiskade man inte utan driftade bara förbi, även om det fanns en hel del fisk
där. Både uppströms och nedströms Römoholmen var det bra fiske, även när man kom
ner till Öyen var det bra fiske, där började man fiska halv elva. Här var fisket så
bra att man kunde få både två och tre fiskar i varje kast under den tid då fisken var
på bettet. Andra fina fiskeplatser som man hade på vägen ner mot Trysil var Flenöyene,
og Trettkilen, vidare mot Djupfloen, Buflodöra, Mosengfloen och Ören innan man var nere
i Trysils centrum.
Allt fiske bedrevs med långa spö och bara med fluga.ofta fick de gå ur båtarna och dra
dem över de grunda partier av älven för att de var så nerlastade med fulla tunnor av
fisk. Väl framme i Trysil lastades fisken på tvåhjuliga kärror som man sedan drog
kring i staden med och sålde sin fångst.
Bild från flottarkojan vid Örsjöflon
Det är denna båt färd jag nu skall göra, men som tur är slipper jag
staka mig upp till Sennsjön utan vi skall starta med två båtar vid Örsjöflon.
Det är Johan och Ole som är båtkarar, båda uppväxta med älven och känner "
nästan" varje sten i älven, det är storfiskarna Juul-Arne, Jan Kvil och Gunnar-
Magnus samt Roger och jag från Sverige. Alla är flugfiskare och alla älskar vi denna
vackra älv.
Båtarna läggs i och vi ror över till andra sidan av Örsjöflon där vi gör upp eld
vid en flottarkoja och låter den sotsvarta göra sitt jobb. Till kaffet blir det en
konjak och Johan pratar lite om hur tvådagarsturen skall läggas upp. Vi skålar och
hoppas på två fina dagar tillsammans.
Fyra timmars båtfiske efter grov harr och öring följer vid Örsjöflon innan det är
dags att åter få lite kaffe. Fisket har inte varit så bra då nordanvinden har dragit
ner utmed älven, men vi har varit i kontakt med fin fisk.
Efter kaffe skall vi drifta ner till våran övernattningskoja som ligger någon kilometer
nedströms. Örsjöflon avslutas med ett parti av hårdströmmande vatten genom
Börsfossen och vidare ner till Börsfossholmen och det är med en viss skräck jag ser
stora senar i skummet från den framrusande älven, men Johan hanterar båten med säker
hand och endast Gunnar-Magnus som sitter i fören får känna av lite av det kalla
älvvattnet innanför kragen. Efter forssen lägger vi till vid sidan så att jag kan ta
några bilder när den andra båten kommer i forsen. Resten av färden ner till
flottarkojan blir mycket lugnare och vi kan njuta av den otroligt vackra naturen med
älven som rinner fram djupt ner med fjäll på båda sidor.
Bild från flottbåtsfärden
Våra övernattningsgrejor samt mat och dryck hämtas över från andra
sidan älven där vi tidigare hade lämnat dem. För att korsa älven här måste både
Johan och Ole hjälpas åt i en båt, Johan ror och Ole stakar, trots detta hinner de
driva en lång bit nedför älven innan de når andra sidan.
Väl tillbaka tar mästerkockarna Jan och Juul-Arne vid och börjar förbereda en sagolik
måltid med stora biffar, potatissallad, grönsaker och Jan Kvils egen specialsås med
hela färska champinjoner i.
Att sitta här och avnjuta en fin måltid med vin och med de personer som man trivs bäst
med, samtidigt som jag tittar ut över älven och ser solen sakta sänka sig bakom
fjället gör att detta är en av de finaste upplevelser jag har haft.
Jag tittar bort mot Jan, han ser på mig och ler, vi är lika, han vet vad jag tänker på
och att jag är lycklig och att vi båda älskar älven, det behövs inga ord.
Svartkopp vid flottarkojan
Efter maten sitter vi en stund innan vi fattar våra spön och sprider
ut oss utmed älven för att fiska och förhoppningsvis fånga några öringar att steka
till frukost.
Vi har ett trevligt fiske som mer än väl har gett oss de öringar som vi behöver till
frukost, även en del fin harr har fallit för våra flugor men återfått friheten, och
klockan närmar sig tre på morgonen innan vi kryper till kojs i flottarkojan. Solen är
redan på väg upp igen bakom fjället. Kojan är gammal och på ytterdörren är det
inristat avbildningar av stora öringar som är tagna i älven, samt att många har
skrivit sina namn och årtal på kojan med kol. I de fyra hörnen inne i stugan sitter det
bara stödben och på dessa har man gjort bäddar av träskivor som är fästade i
väggen, i mitten finns en kamin det är allt. Det dröjer en bra stund innan jag faller i
sömn, hela tiden ligger jag och tänker på alla de fiskare och flottare som har legat
på min plats innan mig. De låg ju inte här för sitt eget nöjes skull, som jag, utan
för att som flottare eller fiskare försöka försörja sig och sin familj i en hård
värld.
Efter några timmars sömn börjar vi vakna till och det tar ett tag
innan man har sträckt ut en stel och värkande kropp till mer normalt värkande. Fullt
liv råder, frukost lagas, tvättning i älven och packning av alla grejor. Frukosten
består av stekt öring, stekta ägg och bacon, bröd och svart kaffe.
Färden fortsätter nedför älven, Gunnar-Magnus och jag åker med Johan som med säker
han manövrerar båten förbi förädiska stenar. Vi har våra spön ute och låter
flugorna driva med. I den här lite hårdare strömmen är det mest öring som tar våra
flugor. Vi behåller några som vi skall grilla i folie under nästa stopp. Vi kommer till
ett fint harrstryk som vi lägger till vid för att fiska från land.
- Bra, då kan jag vila lite, säger Johan.
- Är du trött ? Den dumma frågan kommer i från mig.
Johan sträcker fram sina händer och visar mig. Händerna är fulla med blåsor stora som
enkronor.
-Det är bara andra turen i år så jag har inte fått några valkar än, säger han.
Juul-Arne kokar kaffe och halstrar öring medans vi andra fiskar. Flera fina harrar
drillas men återfår friheten.
Vi passerar Litholmen och Storholmen innan vi närmar oss Styggefossen, lyckligtvis är
inte Styggefossen lika stygg som namnet ger sken av, utan allt går fint och vid Eidhölen
gör vi nästa stopp. Även här är harren vakvillig och vi har ett fint fiske.
Gunnar-Magnus hittar en Fjällfiol (en sorts viol, gul) som inte skall växa så här
långt ner i dalen. Han kommer och hämtar mig och vi går för att titta på den.Aldrig
tidigare har han sett den så här långt ner, trots hela sitt liv vid älven.
Färden går vidare genom Hestskofossen och förbi Elvöholmen. Hela Tiden berättar Johan
och Gunnar-Magnus om älven och om olika händelser som skett och var och var de
skett.Båda har ett stort historiskt intresse för älven och det är som att vara
tillsammans med två levande uppslagsböcker.
När vi kommer så långt ner i älven att ån från Engersjön rinner in i Trysilälven
pekar Gunnar-Magnus och säger.
-Ser du stenen där borta? Den stenen är rest efter det att tre flottare gick förlorade
just här, året var 1906. Det var två bröder och en svåger i sina bästa år med fru
och barn. Den ene brodern lyckades ta sig iland, men återvände ut i älven igen för att
försöka rädda någon av de andra, men fick själv sätta livet till. Det står inristat
i senen där, säger han och pekar igen.
Nu rinner älven utmed stora vägen och här är det mest krabbström så vi avvaktar med
fisket. Vi driver förbi ett blankvatten på insidan och där står en pappa med en dotter
och en son. Precis när vi passerar får pojken på en fin harr på runt 7 hekto som han
snabbt vevar in, och skrikande springer han fram till sin pappa och visar stolt upp sin
fina fångst. Gunnar- Magnus och jag nickar mot varandra, ännu en ung förmåga är fast
för fisket. Det är inte bara ansiktet på pojken som skiner, det skiner om hela honom.
Vad vore fisket utan sina
vänner?
Efter ytterligare några timmar närmar vi oss Jordet där vi åter låter våra flugor
driva med, medans Johan låter båten gå på diagonalen över älven fram och tillbaka.
Några kilometer nedströms Jordet är vår Tvådagarsresa på Trysilälven slut och vi
kliver ur båtarna, trötta men mycket nöjda med allt som vi fått uppleva både vad det
gäller kamratskap och naturupplevelser. Det blir något att tänka tillbaka på under
mörka vinterkvällar.
Om du fyller jämna år eller udda, eller om bara första bokstaven i ditt namn stämmer
överens med namnet i allmanackan, önska dig en tvådagars flottbåtfärd på
Trysilälven, jag lovar dig att det är ett minne för livet. En sak är säker, jag har
inte åkt den färden för sista gången.
Du som är intresserad av en flottbåtsfärd kan ta kontakt med.
G-Sport i Trysil Tel. 00947 62 45 06 97 för bokning.
En tvådagarstur kostade 1996 1 275 kronor och då ingick allt, du kan även få låna
utrustning till fisket.
Vid slutmålet nedströms Jordet efter 2 dagar