C

CAESAR.

Krok: vf. 12, 14. Havsöring nr. 8 dubbelkrok nr.10.
Tip: röd silketråd.
Stjärt: brun tupp.
Kropp: påfågelsherl.
Hackel: brun tupp.
Vinge: gråvattrad fjäder från krikand. (teal)

1. Linda bindtråden ner till krokböjen och bind in en bit silke eller floss till tippen. Gå sedan fram med bindtråden c:a 5 mm.

2. Linda på tippeten. Lås och klipp bort.

3. Bind in fibrerna till stjärten. Tänk på att stjärtfibrerna kommer att gå ut där tippeten slutar uppåt.

4. Bind in påfågelsherlen och gå upp med bindtråden.

5. Linda in påfågelsherlen. Lås och klipp bort.

6. Bind in vingen. Lås och klipp bort.

7. Bind in fibrer från brun tupp till skägg.

8. Avsluta på vanligt sätt.

På krok nr. 8 - 10 fungerar till både röding och havsöring.

Canard Caddis. (Nattslända.)
(Mönstervariant efter Paul Andersson, flugfiskeguide i Tjuonajokk).

Krok: Torrflugekrok i storlkarna 8 - 16.
Bindtråd: Rödbrunt - eller brunt bindsilke.

Kropp: Material av Cul de Canard (CdC), det vill säga fjädrar från andfåglarnas fettkörtel. Enligt upphovsmannen fäster man tåden och lindar fast toppen ev en lämplig CdC-fjäder. Bästa resultatet får man om man väljer en fjäder med långa fibrer. Tvinna fibrerna runt fjäderns quill. Forma kroppen bakifrån och fäst den en bit från kroköglan.

Vinge: Tag en ny fjäder CdC och bind in den som en bunt ovanpå kroppen. Detta bildar undervingen och ökar flytförmågan avsevärt. Bind in vingen av gräsandshonans bröstfjäder och benen av rapphöna.

Ben: Rapphöna (partridge). För att skapa en thorax (vingsäck) på nattsländan binder man in en ny CdC-fjäder som därefter tvinnas runt bindtråden och sitt eget quill. När man har byggt upp thorax, och avslutat med dubbla knutar, kan man klippa ner de fibrer under flugan som är för långa. Flugan skall inte fettas eller på annat sätt flytbehandlas.

Tips: När flugan blivit blöt skall vattnet pressas mellan fingrarna eller mellan två skinnbitar. Sedan skall den torkas. Den går också att lufttorkas. Vissa påstår att det är de dunliknande fjädrarnas naturliga fett som ger CdC-flugorna deras goda flytkraft. Andra menar att det är fjädrarnas struktur som håller luft mellan de täta bistrålarna.

En mycket intressant fluga skapad av Hans van Klinken. Flugan är gjord baklänges, alltså med huvudet och hacklet i bak vilket jag tror kan vara en fördel i strömmande vatten. För sjöfiske binder man flugan på vanligt sätt men i stället för att bränna garnet lindar man torax några varv med det vita garnet, sedan hacklet och sist avslutar med ett svart huvud. Man kan ribba flugan med silvertinsel också men då endast på det vita partiet.

CAT´S WHISKER.

Krok: streamer st. 6-10.
Bindtråd: svart.
Stjärt: vit marabou.
Ribbing: oval guld eller silvertinsel.
Kropp: gul flouricerande chenille.
Vinge: vit marabou.
Ögon: metallpärlor.
Huvud: svart.

1. Linda bindtråden ner till krokböjen och bind in en bunt marabou till stjärten.
2. Bind in ribbingen.
3. Bind in en bit chenille.
4. Gå fram med bindtråden.
5. Linda på chenillen, lås och klipp bort överflödet.
6. Linda in ribbingen, lås och klipp bort överflödet.
7. Bind in en bunt marabou till vinge. Lås och klipp bort överflödet.
8. Bind in ögonen.
9. Gör huvudet.
10. Avsluta flugan på vanligt sätt.

Detta är nog ett av de vanligaste mönstren i England och nog den fluga som utan tvekan tar mest fisk. I alla fångstrapporter som man läser från England är nästan hälften fångade på Cat`s Whisker i en eller annan färg. Den färgkombination som jag nämner här är originalet, men flugan görs i en uppsjö av varianter. Flugans upphovsman är David Train. Namnet kommer sig av att han använde kattmorrhår för att stadga vingarna. Katthåren har ingen betydelse då flugan rör sig bättre i vattnet utan dessa, men det är ju synd på namnet. Den borde numera benämnas Cats Whisker whithout cat`s hair, ha, ha, ha. Jag får säga att efter ha använt flugan under en del år är det nog den mest effektiva streamer som jag har använt, då främst vid sent höstfiske och tidigt vårfiske efter främst regnbåge, både i sjö och strömmande vatten.

Tillbaka